5 november 2008

Post race depression - kommer snart, eller?

Snart är tävlingarna slut. Vad ska man göra då? Inte för att jag tävlar jämt och ständigt, men maken gör det. Tror att han är uppe i 25 tävlingar i år. Det har liksom blivit vår helgrutin att springa/heja/leka på nya lekplatser runt om i riket. Det finns många coola platser där ute, eller vad sägs om Stenshult, Baldersnäs och Lidingö. Bara för att nämna några favoriter. Man kanske skulle börja träna? Jo, snart så struntar jag i vad baklåret säger och börjar träna ändå. Kanske blir det då äntligen bra.
Lyckades i alla fall sätta personligt rekord på Kvantumserien igår. 22,25 på den kuperade banan, elljusspåret i Dammekärr. Garmin sa 5,12 km, låret envisades med att leka att det var en stock och pulsen var 176 (jämför med lördagens 183) så det finns kanske lite mer att ta;)

3 kommentarer:

MarathonMia sa...

Äh! Hoppa över alla loppdepressioner, det kommer nya utmaningar. Det värsta man kan säga är ju "njut av vilan" så jag säger "hitta något annat skoj du har saknat".

Anonym sa...

Då jag stannade inne i lördags missade jag ditt lopp i Skatås. Att närma sig 40 minuter på den banan är riktigt starkt. Jo jag var själv och provsprang för några veckor sedan.

Själv kurerade jag mitt baklår med Voltaren och sötsaker och det funkade bra för mig.

Och tävlingssäsongen är väl inte helt slut? Sylvesterloppet? Inget för dig? 10 km slätlöpning i city...

Lena sa...

Samir - Jag har testat godiskuren, men den hade inte så stor effekt på mitt lår. I alla fall inte på smärtan;)
Sylvesterloppet, givetvis. Är anmäld och klar. Det är ju platt, jippi! Kommer du till start?