... att träna alltså. För yngste sonen är inne på vabvecka 3. Det är med andra ord bara en tidsfråga innan man själv åker dit. Har lärt mig detta den hårda vägen...
Så även om motivationen inte är på topp, baklår och rygg värker, så är det lika bra att ge sig ut. Springa. Det blir nog skönt. Bara maken kommer hem snart...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar