Idag var det återbesök hos ortopeden. Förra besöket i juni var mycket bra. Dagens besök, var däremot inte lika klockrent. Varför? Jag var inte läkarstrategisk. För er som inte träffat så många privatpraktiserande ortopeder så kan jag meddela att det gillar inte när:
- Patienten har en egen diagnos. Han frågar "hur är det med knät" och jag svarar "ok, men jag har ont i låret och det beror på något från ländryggen". Detta är snabbaste sättet för att bli idiotförklarad av en läkare.
- De gillar inte heller när de inte kan ställa någon diagnos. Draglåda hit och test dit. Inget exakt. Inget enkelt. Ingen trasig menisk eller bristning i baklåret. Något annat? Men vad?
- De gillar inte heller att göra som sjukgymnasten remitterat, MR på baklåret och vanlig röntgen på ländryggen. Men så blev det.
Kiropraktorn säger att det sitter i bäckenet. Ordinerar vila. Sjukgymnasten noterar de lokala svagheterna och när de uppkommer. Ordinerar styrketräning. Ortopeden vet inte. Beställer röntgen.
Så här är vi nu. Det enda som jag vet är att det gör ont, inte bara när jag springer utan även när jag går. Men jag vet också att de mirakulöst kan försvinna (om dock för en dag) och att då försvinner även den lätt molnande värken i ländryggen. Vad händer nu? Jo, jag och kroppen har bestämt oss för att det just nu är grundträningsperiod, så kilometer samlas och styrka byggs. Jag gör helt enkelt en "Runheim", jag hör vad de säger, men bestämmer själv. Punkt.
5 kommentarer:
ja ibland känner man sig själv bäst. det värsta är när doktorer etc. inte lyssnar på vad man säger. de hör. men lyssnar liksom inte... eller så blir man slussad fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och...
Har ju också haft Olof (ortopeden) vid en handfull tillfällen samt en titthålsoperation. Jag hade då samma åsikt som du nu ventilerar om honom, och dömde också precis som du också gör i samma veva ut även alla andra ortopeder, men jag fick ju ge mig efter titthålsoperationen. Jag var så in i h-e säker på att jag hade en skada på menisken och lyckades få till ett tillfälle för att korrigera detta (titthålsoperation). Tyvärr var det så att Olof i mit fall hade rätt.... Ingen menisk blev korrigerad och troligen var det istället en baker cysta som var orsaken till smärtan i mitt fall (som ingen av oss hade diagnostiserat). Bara att fortsätta jaga svar älsklingen. skam den som ger sig
Kiropraktorer lyssnar jag inte längre på, de har inte en susning om löpning, och varför de ordinerar vila vet de nog inte själva. Läkare är också ganska hopplöst. Mitt senaste läkarbesök slutade i att jag föreslog för honom att han skulle öka sin stegfrekvens för att bli av med sin hälsporre, som bekymadre honom. Min vad kunde han inte hjälpa mig med. Nej, det är naprapater som hjälpt mig med massage och manipulering i olika former. Det, tillsammans med stötvågsteknik, har hjälpt.
Det saknas bara en kvacksalvare.. Nä, skämt å sido. Man hoppas att denna trio tillsammans kan komma närmare vad som är fel och hjölpa till med bra behandling/rehabilitering. Du verkar bra på att lyssna på din kropps signaler och det är super. Keep going.
Puma - visst är det så. Det är ju bara så irriterande att man måste vara semimedicinskt utbildad för att kunna strida för sin sak...
Tröskelkungen - ge upp, det gör jag inte;)
Medeldist - man tycker ju att jag har lite expertis. Sjukgymnasten är fd elitlöpare, ortopeden är specialiserad på idrottskador och kiropraktorn behandlar varannan idrottare i Göteborg. Så shit vad speciell jag måste vara;)
Det var mycket intressant med stötvågsterapin. Vad "botades" med den? Och jag borde nog gå tillbaka till min naprapat, för det var ju faktiskt där jag började...
Magdalena - jag fortsätter. Skam den som ger sig. Tack för supporten!
Skicka en kommentar