Kul... Not. Men å andra sidan så har jag inte fått diagnosen bekräftad. Det är ju min och sjukgymnastens arbetstes numera. Röntgen är ju inte förrän nästa vecka. Men nu gör det ont. Det värsta är att det är själva disken som gör ont. Blä... Det enda som är bra är att den privata vårdförsäkringen jag har (tack arbetsgivaren) tar kostnaderna för MR och att man får tid snabbt. Fast just nu känns 11 december långt borta.
Jag har även fått frikort idag (tack landstinget) så nu blir mina "PT" gratis. Klen tröst.
Nog gnällt. När maken kommer hem från sitt rullskidspass, så är det kanske jag som går ut. Eller ställer mig på löpbandet och trycker på start.
Eller kanske går jag loss på Campolieti, en urgod ripasso (6792 på systemet) och tycker lite synd om mig själv;)
7 kommentarer:
aj! låter inte skönt alls...
Hoppas det inte är något allvarligt... Men viktigast av allt är kanske att du får ett svar så det inte blir värre.
Vilken utbildning gick du på IHM? Jag känner mig tokstressad. Min utbildning går i kenyanfart (för att koppla det till löpningen.) Det ska bli så skönt med "jullov"...
Ja nu blir det viktigt med pepp framöver för att min kära hustru skall hålla sig motiverad att köra hårt med sjukgympa en längre tid. Har ju sedan problemet med hamstring började misstänkt en nerv som är i kläm i ryggraden, amatör doktor som man försöker vara, men har hoppats att det skulle slippa vara ett diskbråck. Jag kunde visserligen inte just vad ett diskbråck innebär men tyckte att själva ordet inte låter så trevligt och kommer ihåg att det var en sådan åkomma som avslutade Björn Daehlis fantastiska skidkarriär. Visserligen hade Daehli då passerat sin absoluta topp vilket absolut inte är fallet för Lena som istället gör bättre och bättre resultat.
Nu tycker jag efter att vi tilsammans läst på lite om diskbråck att det inte riktigt är en lika hemsk diagnos. Vi skall nog allt få ordning på det där diskbråcket.
Nu lägger Lena äldste sonen som var uppe sent sent sent och imorgon bitti klockan 7 kommer vara trött trött trött....
Kan dock meddela att Lena kom upp på löpbandet och sprang 8 km. Och efter löpningen behövdes ingen Rispasso... Leendet återvände efter att det kändes bra i ryggen under själva löpningen i allafall.
En klen tröst så här i den akuta fasen; alla diskbråck försvinner. Det tar tid, men den utbucktning som trycker bryts ner av kroppen. En duktig naparpat påstår iallafall detta och det har jag tagit fasta på.
Ordagrant sa han att ett diskbråck försvinner av sig själv inom fem år.Det kan låta som en lång tid, men det försvinner ju mer och mer för varje dag. Bara den vetskapen och så massa sjukgymnastik kan säkert hålla dig springande!!!
Jag har den falska varianten, dvs m.piriformis trycker på isciasnerven. Det gör ont från skinkan ner i hälen, skitont. Det värsta är att jag är så dålig på att stretcha och därför blir det bara värre och värre. Det är för dåligt...
Ajaj! Inte roligt. Men jag känner mig i alla fall lite lugnad av tröskelkungens avrapportering.
Rahabträning är också träning. och alltså är det per definition roligt!
Vi får hoppas att det fixar sig utan bestående men så du är tillbaka på banan fort!
Min naprapat spekulerar också i diskbråk för mig för ett halvår sen men jag tror inte jag har det. Inte haft några besvär på länge i alla fall.
Lycka till och vi hoppas det blir bra!
Puma -nej det är det inte...
River - gick DIHM Marknadföring. Det landar ett mail i din inbox imorgon.
Tröskelkungen - du nämner ingenstans ur sur jag var innan passet. Sur som ättika, är en underdrift. Tänk vad lite löpning kan förändra.
Cykelmygga - diagnosen är inte fastställd ännu, så jag hoppas på att det bara är en nerv i kläm. Men det känns "skönt" att veta att det finns andra som har liknade symptom och som kan träna på duktigt (som du;))
Bureborn - du har så rätt, även rehabträning är träning!
Dunceor - Försvann det bara? Det beställer jag med;)
Skicka en kommentar