5 grader, regn, blåst och på schemat stod distanslöpning på stig/obanad terräng med orienterarna. Och eftersom vi hade barnvakt, great, kunde både jag och maken träna. Samtidigt och delvis tillsammans.
Första timmen var jobbigast (Tröskelkungen drog upp farten...) men under de sista 50 minuterna bedarrade tempot och farten blev angenäm, på gränsen till långsam. Efter 17,3 km var passet över. Nästan lite snopet. Hade varit skönt att fortsätta, för att komma över 2 h. Men om sanningen ska fram, så kändes det lite extremt att föreslå förlängning av passet när alla de andra (killar) inte ville fortsätta. Tröskelkungen valde givetvis att förlänga (och skruva upp farten igen) och kom tillbaka ytterligare en timme senare.
Så idag har jag och maken träningsdejtat? Är det någon annan som gör just det? Träningsdejtar, alltså?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ja det var tre väl spenderade timmar i skogen. Inte alla löparkillar på min nivå som kan träna ihop med sin fru på det sättet. Bra jobbat, det får vi göra om.
Va, kul att kunna träna tillsammans!
Själv har jag inga träningsdejter (om man inte räknar gruppdejt med ULK). Faktum är att jag skäms lite. Uppmuntrar inte direkt sambon att börja träna - för då blir vi två som måste fajtas om de få timmar som finns att träna på...
Jag började träna för mitt ex ville ha sällskap på gymmet för drygt 3 år sen. Innan dess hade jag ett drygt 10 år långt träningsuppehåll. Dock så fortsatte jag träna medan exet la ner det igen.
Det hade varit trevligt att träffa någon som man hade kunnat träna med och även som man legat på bra nivå med. Det är ni bortskämda med! Roligt!
jag är också avis!
men vi var i alla fall ute båda idag, om än inte samtidigt.
S sprang 5 minuter mer, jag sprang tre km längre...
Bureborn - gruppdejtande är inte dumt heller!
Dunceor - alltid får man med sig något bra från sina ex...
Nix - jo, det är kul att springa tillsammans. Och Tröskelkungen är förvånansvärt bra på att springa sakta;)
Skicka en kommentar