Jag är inte så road av att sätta mål. Däremot är jag definitivt driven och målmedveten. Så en paradox finns tydligen.
Måste man ha ett mål? Sätter ni mål? Och hur viktiga är de?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
The running couple
När man är "i zonen" då funkar allt. Det här är bloggen som handlar om att försöka få ihop det med träning, mat, jobb och familjeliv.
Lidingö 2008
Bloggarkiv
-
▼
2009
(44)
-
▼
januari
(9)
- Wedding pics 2004
- Jag ska bara springa och hämta bilen...
- Skamgräns passerad - eller Sagan om 40 km på 34 ti...
- Återfunnen glädje
- Back on track - eller rättare sagt terrängspår
- Målsättningsparadox
- Sjuk - det är faktiskt inte kul
- En mindre trevlig debut
- Sylvesterloppet - eller varför stämmer inte Garmin?
-
▼
januari
(9)
Cool people - People who run
Deltagare
The running couple
The running couple
7 kommentarer:
Det fina med en målsättning är den underbara känslan man får när man lyckats ta sig till sitt mål, samtidigt som känslan av att misslyckas blir enormt stor. Jag tror stenhårt på att man mår bra av att utvecklas och på att vilja bli bättre. En målsättning kan på många vis göra den resan lättare. För mig gäller det nog inte bara löpningen utan allt i livet.
Håller med ovanstående. Det viktiga är att inte sätta omöjliga mål långt bort i tiden. Flera små, mätbara mål som är lätta att nå så att man hela tiden märker framsteg på något område.
Jag har otroligt svårt att sätta tydliga mål. Och tycker egentligen inte om mitt jag när jag väl gör det - jag blir alldeles för målinriktad... Och då blir jag enkelspårig och kan kanppt tänka på annat.
Så jag sätter upp luddiga mål - tvärt emot alla rekommendationer. Typ: "Jag ska springa en mara - och vara så pass vältränad när jag gör det att jag inte vill dö när det är en mil kvar".
Jag har börjat sätta konkreta mål för annars tappar jag suget. Däremot får jag lära mig att sätta nya mål när de gamla är upnådda.
Jag tycker mål är väldigt viktiga och jag har upptäckt att jag kan lura mig själv genom att sätta höga mål, inte nå dem vilket innebär att jag försöker ännu mer =) Revanchlust är något som är drivande för mig =)
Jag vet inte om det är målet eller vägen dit som är viktigast för mig. Men de två är helt klart beroende av varandra:)
Mina mål fungerar som "riktningsvisare", sen är det som att orientera, inte alltid fågelvägen som är snabbast:)
/Cykelmyggan
Jag blir mer peppad av att ha ett mål att sikta mot. Då blir det svårare att ställa in ett pass också!
Skicka en kommentar