30 juni 2009

Hjältarna i Trollhättan

Jag agerade hejarklack och löpande turist under helgens galenskap i Trollhättan. Jo, för det är faktiskt galet att springa 24,12 eller 6 timmar i stekande osvensk sommarhetta. Eller som MarathonMia uttryckte sig - hur vet man när man ska boka in semestern för att få värme och sol, kolla in långloppen. Stockholm marathon brukar det som bekant inte vara någon direkt sval tillställning och svalt var det inte i Trollhättan heller.

Att springa i 24 timmar, går det? För en del verkar det så. Förstår det? Nej, faktiskt inte. Imponerad? Oerhört, på ett äckelförtjust sätt.
Att springa i 12 timmar? Det är också galet och att springa det när kroppen är programmerad för att sova, gör det hela ännu lite mer speciellt. Fördelen dock att temperaturen blev hanterlig, nackdelen är ju att det är natt och mörkt...
Att springa 6 timmar? Ja, det är väl inkörsporten till det hela och den tanken kan man ju alltid leka med...

Träffade några sköna bloggare och konstaterade tillsammans med River att vi nog var bäst på halvmarathon (som jag för övrigt aldrig ens sprungit, men det är en annan story). Hejade på Johan som kämpade starkt under den mest extrema hettan. (kl 10-16 på lördagen, när det flesta svenskar låg vid vattnet eller höll sig inomhus...
Fick träffa den mest träningsinspirerande tjej som finns och som faktiskt fick mig att knäcka koden till hur man älskar styrketräning. Åter igen, tack för det och tack för en härligt tur i skogen! Sprang ett par varv med den träningsinspirerandes andra hälft, Grabben. Jag vet inte om han kanske var en av de mest galna. Längsta pass innan 12 timmars var "mitt sämsta marathon på 3.38" och nu löpte han varv efter varv med ett läskigt opåverkat steg. Vadå fasa in i ultravärlden med 6 timmars lopp, nej här smälls det på med 12 timmars tävlande i debuten. Coolt! Tjejen som gjort run-comute till en egen paradgren, besitter inte bara finsk sisu utan även en vilja av stål. Sällan har jag sett någon som så metodiskt bara fortsätter, fortsätter och fortsätter. Strongt blir betyget! Men drottningen av ultralopp är ju ändå MarathonMia. Kvittrande glad trots alla mil och det blev många sådana. Evigt peppande sina medlöpare och det osar positiv energi om varje steg hon tar. Mia, du får det helt enkelt att att se kul ut att springa i ett halvt dygn! Fast 12 timmars löpning är länge, mycket länge. Eller som drottningen av ultra själv uttryckte det "nu jag har sprungit så länge så att håren växt ut på benen igen". En odödlig one-liner...

Tack för att jag fick dela en liten del av er galenskap och jag måste medge att det var mycket inspirerande att ser er live and in action! Vem vet, 6 timmar kanske man kan springa någon gång...

6 kommentarer:

Träningsglädje sa...

:) Kul att du kom förbi. Du piggade upp tillvaron där på slutet!! Har ni sommarstuga nära Hallsberg också?? (Vet du vad jag syftar på?) Annars får ni spana in 6-dagarsloppet i Slottsskogen i augusti (eller om det är september). :-)

Snabba fötter sa...

Tack för alla påhejningar. Sen om jag är galen, det vet jag inte. Springa en sväng kan väl vem som helst göra ;-)

Cykelmygga sa...

Det är helt galet alltihop. Fast roligt galet. Skulle aldrig komma på tanken. Cykla 24h lopp, helt OK. Men inte springa. Njuter av att läsa om alla dessa galningar istället:)

Blir glad av att läsa att du springer, så härligt!

Snorkfröken S sa...

Du gav sån energi! Stort tack till härliga dig! Och så var du så fräsh och fin, och doftade så gott :) . Precis vad vi behövde!

MarathonMia sa...

Åh tack! Vilken fin titel och gullig beskrivning. :D
Sen finns det ju galenpannor som går upp tidigt trots semester, svidar om till löparkläder och kommer och pace:ar andra galenpannor ;)

Anonym sa...

Som sagt, tack för påhejningarna! Kanske ses vi i spåret nån annan gång!