17 maj 2009

Snabba fötter på Göteborgs gator

Roligt var det att följa den varvet vid sidan om igår.

Maken sprang fort, njöt av det och gjorde sin bäst tid genom tiderna. Grattis, grattis.

Andra som passerade snabba som vinden var ju givetvis Therese. Graciöst steg och GVs snyggaste håruppsättning. En annan snabbfotad bloggare försvarade sina blåvita färger väl. Svartklädde Emil hade ett lätt steg vid 4 km.

Och alla er andra som jag hade som förhoppning att se. 40 000 löpare är mycket... Men Anna såg jag aldrig men det var nog för att hon sprang 3 min bättre än målet. Anna, det rockar! Katarina som jag hoppas kände sig stark nog för tävlingslinnet men som jag tyvärr aldrig såg och Berglund tyvärr såg jag aldrig dig heller och jag hoppas att de gula skorna bar dig hela vägen till mål.

När vi åter beger oss mot målet, startar de sista grupperna och jag konstaterar att jag gärna skulle springa GV, men då gäller det att få starta i de främre grupperna, annars... nja...

6 kommentarer:

Tröskelkungen sa...

Tyvärr fick det bli ännu et GBG-varv utan medverkan för din del men ett grymt stöd utgör i alla fall du och kidsen utmed banan. Ingen hejar bättre!

Anna sa...

Jag förstår vad du menar Lena med att starta långt fram. Det är skit att stå där bak. Inte nog med att man behöver vänta heeeela långa dagen, nej det värsta är att man får slita varg för att komma fram. Men vad jag ser fram emot ett GV med Lena!

Katarina M-I sa...

Ska du springa ska du seeda dig på annat lopp. Helt klart.
Grupp 2 var nog bra, fast ingenting var "bra nog" igår.
Efter 7 km tog jag på mig osynlighetsdräkten och sprang mot mål.
Tack för att du spanade, jag spanade också vid 4 km!

Spring-Therese sa...

Tusen tack för hejaropen! Tror jag såg dig två gånger. Och din make trampade förbi mig i fin stil vid 1 km markeringen. Kul att se trevliga prickar i verkligheten. Nu håller jag tummarna för att du är hel nästa år och får uppleva hela härligheten i ett par löparskor.

:)
T

Patrik Engström sa...

Hej Lena,

Sorry för sent svar på din fråga på min blogg. Jag saxar in delar av svaret här:

Först och främst; jätte tråkigt att du också har en skada i bäckenet. Det verkar vara en skada som en del besväras av, jag har blivit varse det nu när jag själv trillat dit och sökt lite på nätet samt fått lite kommentarer via bloggen och på annat håll. Det är ju helt förfärligt att man inte får vara hel och göra det man faktiskt tycker är allra roligast, nämligen att springa.

Jag vet dock inte något exakt namn på min skada. Den allmänna beskrivningen var stressreaktion i symfysen vilket är ett förstadie till stressfraktur. Då Jenne (en specialist) läste upp läkarnas utlåtanden och studerade mina röntgenplåtar så stod det en hel del annat också. Jag kommer tyvärr inte ihåg exakt men jag ska träffa henne nästa vecka och ska då be om en kopia. Kanske lär man sig någe nytt. Jag återkommer!

Hoppas rehaben går bra och att begäret efter att springa gör att du kommer damma på som attan när du är frisk! Hälsa tröskelkunen till ett härligt lopp! Jag önskar jag hade kunnat fått vara med och slåss om fina SM-placeringar men istället blev jag fast hemma på cykeln. Satans bäckenben.

Anonym sa...

Men jag såg inte dig? Vid 4 km var jag ändå hoppfull och höll en tid som skulle sluta under 1:38, men sen gick det skit...