Får börja stegra träningen. Till max 40 min promenad om dagen. Jippi... eller inte...
Och överallt ser människor som springer. De jävlarna. Men vänta bara. En dag springer jag om er igen. Må den dagen komma snart. Snart. Snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du får hoppa på dem och bryta benet på dem. Ska inte du få springa ska väl inte de heller ;=)
Efter hört om Allas stressfraktur och hur han i princip inte alls tränade på flera månader och sedan slog till med 3:04 på marathon visar att man förlorar inte så mycket som man tror. Så rehabba dig ordentligt och kom sen tillbaka frisk och kry och revanchsugen!
Be maken slå upp tabellerna i Daniels så får du svart på vitt vad du tappar.
Dessutom går det rätt snabbt att träna sig tillbaka till tidigare nivå; mycket snabbare än att ta sig dit första gången.
Om man dessutom idogt sköter sin vattenlöpning och annan rehab så går det ännu snabbare.
När du springer förbi mig ska jag banne mig krama dig. Av gläjde för din skull - och lite för att du inte ska ta dig förbi ;)
"de jävlarna" hahaha vet precis hur du tänkte där.
Förstår frustationen. Men snart swischar du förbi dem alla!
Ett steg i rätt riktning.
Skall bli skönt när dagen kommer då fokus åter kan sättas på träning så att trädgårdsprojekt och annat jobbigt kommer längre ner på prioriteringslistan igen ;-)
Alla mina vänner - tack, tack, tack för ert underbara stöd. Det betyder mycket;)
Du har sådan sjuk kapacitet att jag önskar jag hade hälften.
Luta dig tillbaka, gå dina j*dra promenader och njut av faktum att du är född snabb. Du kommer springa om varenda en när du är hel igen.
Hur är det med dig? Hoppas rehaben går bra!
Skicka en kommentar