30 september 2008

Lidingöloppshelgen - lagguld för maken:)

På fredageftermiddag packade vi in barnen i bilen och drog de 50 milen till Stockholm. Första anhalt blev Lidingövallen och nummerlappsutdelningen. Många klagar på att mässan är dålig och det är lite försäljning och visst, jag kan hålla med, men eftersom endast Adidas (och till viss del Craft) gör kläder som passar mig så är jag ändå ganska nöjd. Eller rättare sagt, jag lyckades spendera mig till en start på Göteborgsvarvet enbart genom att använda det guldiga kortet. Kidsen lekte en sväng ute på löparbanan och sedan blev det avfärd till det boende som klubben hade fixat.

Lördagen startades med frukost och en treåring som numera inte är lika road av att vara på ön, som föräldrarna. Men efter att ha lekt en stund vid vattnet börjar dock äldsta sonen att vekna och det är dags för fadern att bege sig till Grönsta. Väl på plats möts han av en alltid lika leende Musse, som undrar om de är sugna på lagseger. Själv ska han gå för det svenska rekordet. Båda målen uppnås. Maken tar den sista platsen i laget och går i mål på 2.02. Maken ser ut som en bjässe bland alla dessa finlemmade löpare. Finns lite att slipa på där...

För egen del blev det 10 km på söndagen. Skulle kunna skylla på att någon måste ju ta hand om barnen när maken springer, men faktum är att jag är inte tränad för att springa 30. Jag är inte ens tränad för att springa 10.
Hur som helst, får stå i det seedade fältet, starten går och folk tokrusar. Jag funderar på om folk fattat att detta är ett 10 km lopp och att det är tämligen kuperat ute i skogen på Lidingö. Man kan notera att första km sitter fel, för där passera jag efter 3.47... Garmin säger att första km går på 4.37 vilket är rimligt, med tanke på den saftiga backen. Här ligger jag tydligen runt placering 150. Efersom styrkan inte finns så får man göra det bästa av det man har. Så jag ligger på på flacken, står stilla i uppförsbackarna och tokrusar nedför. Låret gör ont, det är stelt och det göra det svårt att springa. Men målgång blir det, 45.28 och en 57 plats. Helt ok, faktistk. Men nästa år, då får vi nog ha barnvakt med oss, för då ska nog 30 km attackeras...

25 september 2008

Hur man kommer ut och springer när tröttheten slagit till

I tisdags var maken inte hemma förrän efter kl 21, varvid träningen skulle bedrivas på kvällen. Den stora trötthetsklubban hade även slagit till, så hela dagen var en kamp bara för att hålla sig vaken (är dock svårt att somna när man har en 1-åring som mest vill äta och en 3-åring som mest inte vill äta...) Hur som helst, efter att ha lagt N så var det vid 21 tiden dags för O. Shit, jag kommer ju att somna när jag lägger honom insåg jag. Vad göra? Jo, på med tightsen och Crafttröjan, ner i sonens säng, läsa saga, prata, slumra till... Lätt yrvaken vaknar jag av att maken kommer hem. Och har man träningskläder på, så kan man ju inte ta av dem för att gå och lägga sig. Sagt och gjort, 6 km på behagliga 29,14 och så var det passet slut. Enda nackdelen är ju att man inte kan somna. Men å andra sidan så blev ju tvätten gjord...

11 september 2008

Lidingöloppsbanan - sista 10

Var på tjänsteresa i huvudstaden förra veckan och förutom jobb i stort sett dygnet runt, så kunde det slutligen klämmas in lite träning. Sagt och gjort, efter utcheckning på hotellet, så styrdes bilen till Lidingö för att testa "sista milen". Nu är det ju så att jag bara ska springa den, maken springer 30 km och jag springer dagen efter (någon måste ju se till grabbarna...) Hur som helst, det är ingen snäll historia, den där milen. Tekniskt krävande och när det väl går utför så går det brant nedför... Hur som helst, sprang igenom banan utan att förta mig (hade 2 st fartlekskm). Klockan stannade på 47.44 men då sa Garmin även att jag endast sprungit 9.85 km. Översatt blir det ca 48.33 på 10 fulla km. Så målsättningen blir att ta sig under 46. 45.59 är helt ok;)
Om bara baklåret ger med sig så ska det inte vara ouppnåeligt...

1 september 2008

Tjejmilen, nja...

Jag är en sann förespråkare för träning och brukar säga att "jag älskar alla som springer". Men efter Tjejmilen måste jag kanske revidera detta.

Jag skulle verkligen vilja gilla detta lopp. 25 000 tjejer som springer, det borde vara coolt, men...

Arrangören tar inte tag i problemet med tränseln och att folk är i fel startgrupp. Själv startade jag i första startgrupp och passerade mållinjen dryga 43 min senare och en 110 plats, men även jag fick kryssa mig fram. Så jag klarade mig ok, men jag såg ju hur det såg ut längre ner i fältet. Att tjejerna som springer där accepterar det. Tror ni att killar hade tolererat detta? Och att det är så här år efter år? Knappast...

Loppet i sig hade ju lyckats locka dit hela Sverigeeliten - kul! Så det sätter vi upp på pulskontot.

Folkfest? Knappast. Inga som hejar. Bara ett ganska trist Djurgården...

Sedan borde IPOD vara förbjudet på tävling, för det gör ju folk helt ouppmärksamma på sin omgivning (eller rättare sagt, på sinda medtävlande).

Men däremot så kommer jag tillbaka nästa år. Varför, jo jag måste ge det hela en chans till och så ska jag knäcka den där banan...