För ganska många månader sedan bestämde vi oss för att springa femdagars i orientering, eller O-ringen som det egentligen heter. Jag gillar att springa fort i skogen, men eftersom jag har mycket bristfällig orienteringsteknik så brukar jag mest bli ståendes i skogen, kartan i hand och undra var katten jag är någonstans. Men nu fanns ju den förträffliga klassen Vasaloppsklass 9 km. Lätt orientering och 9 km fågelvägen skulle betyda 11-12 km löpning och troliga tider på kring 60 min. Såg framför mig fjällen och myrmark (tävlingarna gick i Sälen) och saken var klar. Vi drar till fjällen;)
Sedan kom knät och en sjukgymnast som sa nej. Sedan kom dock ortopeden och sa "smärta som inte förvärrars till dagen därpå är ok". Sagt och gjort, knät håller för löpning i exakt 27 min. Konstigt, jag vet. Det blev till ett klassbyte på femdagars och istället för långa pass på fjället, blev det korta och intensiva tävlingsdagar i klassen Vasaloppsklass 3 km.
OK, orienteringen var stundtals för lätt för mig. Ibland kunde det liknas med terränglöpning med stämpling vid kontrollerna. Men kul var det och fort gick det. Lite pinsamt var det, för jag vann. Alla etapperna. Stort. Så är det när man springer i "fel" klass...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar