Alternativträning från helvetet

I går var ingen bra dag. På många sätt.

Eftersom knäskadan inte har gett med sig, så har jag nu "tvingats" till att uppskatta alternativa träningsformer.

Vvattenlöpning och vattenträningen med sjukgymnast Chris har varit kanon. Men nu är badet stängt (är inte det typiskt Sverige...) och Chris har sin välbehövliga semester.

Promenader, det funkar, men det är bara att konstatera att det inte är träning. Det är bra för att hålla sig i zonen. Det är bra som en påminnelse om att jag faktiskt kanske kan springa snart igen och något ska man ju göra. Lite bättre träning blir det ju eftersom vagnen och de två gullungarna väger närmre 50 kg tillsammans...

Cykling, det trodde jag fram tills igår att det skulle bli min nya grej. "Alla" skadade löpare cyklar, så då får man väl konvertera till det under en period.

Sagt och gjort, jag, maken och de två små åkte således till den lokala cykelhandlaren i går kväll. Kom dit fem i sex... de stänger sex. Men för att göra en lång historia kort. En timme senare hade två cyklar införskaffats och 11 000 kronor hade lämnat kontot.

Supersugen som jag var på att träna, så fick jag äran att cykla de 10 km hem. De första tre km var gudomliga, fick lite puls och hade redan ställt in mig på en höst med mycket cykling. Vilka rundor s0m skulle kunna bli bra. Såg grusvägar och röda löv framför mig.
Efter halva sträckan börjar knät kännas och när jag kommer hem gör det ont. Måste erkänna att det känns lite tröstlöst. Taggad till tusen, men kan inte få utlopp för det. Suck...

Nej, nu är det dags att läsa några av mina favvobloggar så att jag inte går helt under isen...