Jag är en sann förespråkare för träning och brukar säga att "jag älskar alla som springer". Men efter Tjejmilen måste jag kanske revidera detta.
Jag skulle verkligen vilja gilla detta lopp. 25 000 tjejer som springer, det borde vara coolt, men...
Arrangören tar inte tag i problemet med tränseln och att folk är i fel startgrupp. Själv startade jag i första startgrupp och passerade mållinjen dryga 43 min senare och en 110 plats, men även jag fick kryssa mig fram. Så jag klarade mig ok, men jag såg ju hur det såg ut längre ner i fältet. Att tjejerna som springer där accepterar det. Tror ni att killar hade tolererat detta? Och att det är så här år efter år? Knappast...
Loppet i sig hade ju lyckats locka dit hela Sverigeeliten - kul! Så det sätter vi upp på pulskontot.
Folkfest? Knappast. Inga som hejar. Bara ett ganska trist Djurgården...
Sedan borde IPOD vara förbjudet på tävling, för det gör ju folk helt ouppmärksamma på sin omgivning (eller rättare sagt, på sinda medtävlande).
Men däremot så kommer jag tillbaka nästa år. Varför, jo jag måste ge det hela en chans till och så ska jag knäcka den där banan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Såg i dina tidigare inlägg att du är grymsnabb på 42-43 minuter på milen! Hoppas att jag inte "joggade" ivägen för dig på tjejmilen ;-)
Förra gången jag sprang tränade jag lungorna och gormade till tanterna "GÅ till höger, flytta på er om ni ska promenera".
Tjejmilen är ett enda stort kaos!
Apropå hur man blir kär i styrketräning så beror det ju lite på vem man är som person. Jag är en sådan som tröttnar snabbt och avskyr rutiner. Det måste gå snabbt helt enkelt.
Jag står aldrig och gör 3 set på 15 reps. 12 reps max. Då går det snabbt!
Allt i mitt liv handlar om variation. Jag har lite förskräckt insett att jag till och med byter stad med 3 års mellanrum!! Därför tränar jag väldigt sällan exakt samma sak i samma sammanhang. Jag försöker variera övningarna, variera dagarna, variera gym, variera om jag kör på bänk eller pilatesboll - variera allt vad jag kan.
Viktigast av allt är nog att jag splittar kroppen. Jag skulle dö av tristess av tanken att träna hela kroppen vid ett och samma tillfälle. Numer kör jag max 2-3 muskelgrupper och typ 2-3 övningar per muskelgrupp. Det känns lättare mentalt.
Ett till tips är att ha en plan inför varje styrketräningspass. Att skriva ner exakt vad jag ska göra och hur många reps/set gör mig fokuserad, och när jag är fokuserad tränar jag bättre och när jag känner att jag tränar bra tycker jag dessutom att det är roligt. Man måste lura sig själv lite! :-) Snygga kläder och bra musik hjälper också! :-)
Skicka en kommentar