...är att man blir långsam och karamellkungenfluffig. Att man sedan lägger till en två veckor lång tjänsteresa i Californien med mycket representation, gör inte direkt några underverk heller. Och nej, CA ser inte ut som på film, människorna gör det inte heller och nej, det är inget hälsomecka.
Men nu är jag åter på svensk mark. Nu blir det andra bullar, eller rättare sagt, några bullar blir det inte.
Tempot i löpningen finns ju definitivt inte. Man blir som sagt långsam av att inte träna. Det som däremot finns är ohyggligt mycket motivation, löpglädje och en kropp (baklår) som börjar fungera. Jippi, jippi, jippi.
Men det är på söndag som det gäller. Det är då, som allt ska hända. Har jag tur, så har jag inte ont mer alls efter det. Låter det mystiskt... det är det... återkommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Håller tummarna!
Nu blir jag nyfiken, vad ska hända?!
Karamellkungenfluffig... Skrattar så jag nästan gråter. Det ordet måste jag lägga på minnet och använda någon gång. Förhoppningsvis någon gång när det passar sig :)
Snorkfröken - Tackar!
Anna - Se nästa post!
Marathonjohan - varsågod!
Skicka en kommentar